Smärtsamt långt inlägg!

Dagen började inte riktigt som vanliga torsdagar.. Sovmorgonen var sig lik men det var sen det hände.. Min prins svimmade! Han kom upp som vanligt, gjorde sina morgonbestyr i badrummet medans jag gjorde mig klar.. E. tog det lugnt och lallade runt i väntan på min hjälp. Det var då jag föreslog rengöring av G.s armbåge som han skrapat upp lite lite grann igår då han ramlat på sparkcykeln. Plåstret hade ramlat bort under natten och såret var nu lite smutsigt och varigt. Han protesterade såklart högt vid blotta tanken på rengöring, men som den hårda mamman jag är så blev det rengöring ändå... Nu så här i efterhand ångrar jag mig för helt plötsligt under min behandling säger den lille prinsen med skräck i ögonen att det börjar bli svart för ögonen och att det är svårt att andas! Han lutar sitt huvud mot mig och jag försöker ruska lite på honom men hans ben viker sig och jag konstaterar att han svimmar..

Försöker få honom att vakna med att badda kallt vatten i pannan och det fungerar..tack och lov! En likblek kille reser sig försiktigt upp och vi pratar om vad som hände.. Han fattade inte själv riktigt vad som precis hade hänt. Jag återgår till sårrengöringen (fråga mig inte hur jag tänkte där) men samma visa en gång till.. Pupillerna var totalvidgade och benen slutar bära honom. Nu tog jag dock mitt förstånd till fånga och han fick ligga lite längre på golvet och jag börjar fundera över varför detta händer.. Förmodligen av rädsla och smärta och på tom mage så blev ett blodtrycksfall ett faktum!?

Han var lite loj ett bra tag efteråt och det tog ett tag innan färgen kom tillbaka i ansiktet.. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som tyckte att pga av hans låga ålder så borde vi kontakta vårdcentralen vilket jag såklart gjorde! Ringde samtidigt hem J. som fick ta en vab-dag. Besöket vid VC gick bra och troligen så berodde det på det jag tidigare hade trott!

Hur som helst så var det ingen trevlig upplevelse och tankarna försvann snabbt tillbaka i tiden då G. började feberkrampa och jag trodde att hans tid var över! Nej usch och fy säger jag för att vara så maktlös över något som inträffar ens barn!

Och sen har vi en söt lillasyster som stod bredvid då allt hände idag... Som vanligtvis hade pockat på uppmärksamhet, men som nu på något sätt förstod allvaret. Som satte sig bredvid sin storebror då han låg på golvet, som tog hans hand och sen sprang och hämtade hans flaska med vatten, som kramade och ville visa sin kärlek!

Detta gjorde mig varm i hjärtat för trots alla dagliga syskonbråk så finns den fina kärleken där! <3



Kommentarer
Cattis

Men lille vännen... Fy vilket trauma för er båda. Hoppas han är bättre idag! Kram

2012-05-04 - 08:05:35 -



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0