Nu pustar jag ut och konstaterar att det här med vardag är ändå rätt så skönt! Allt följer samma gamla lunk med rutiner, tider att passa osv.. Man kommer upp på morgonen, Gör i ordningen barnen, skjutsar Gustav till förskolan (som för övrigt är på väg att spricka av glädje då han inser att han äntligen ska få leka massor med sina vänner!), Åker hem pysslar och plockar, äter lunch, myser med Elsa, vilar upp mig, hämtar Gustav och har en härlig eftermiddig tillsammans med honom med idel glada miner! Kan det bli bättre!!! Att jag sen stannar uppe lite försent på kvällen så att jag är lite för trött på morgonen hör inte hit! Det är sånt man får ta bara! Ahh! , nu mår jag bra igen!

Och kan ni tänka..jag överlevde den hemska ensam natten!! Jag höll mig vaken fram till ca. 4.30 sen kapitulerade mina ögon och jag måste ha somnat. Jag spenderade stor del av kvällen framför datorn och letade efter KBT-terapeuter som kan bota min rädsla.. Borde ta tag i denna "fobi/ ångest" då den faktiskt vållar problem för oss! Känns bara så tungt på nåt sätt. Jag kan bara inte förstå varför jag tror att så fort jag blir ensam nattetid så kommer något att göra inbrott hos oss och göra mig och resten av familjen illa då inbrottstjuven upptäcker oss! Hjälp! För er som inte har dessa sjuka tankar så kan jag bara säga att det är skitjobbigt! Och jag kan tänka mig att det är minst lika jobbigt för J som faktiskt måste stanna hemma med mig jämt och ständigt!