Igår ringde det ett samtal... "Hej, det här var från svenska skidspelen. Ville bara meddela att Gustav har vunnit i den teckningstävling vi hade!"

Hur mycket tur kan man ha egentligen? Nyligen vinsten på BR-leksaker och nu denna vinst! Detta är för övrigt andra gången han vinner i denna tävling.. För två år sedan vann han också i denna tävling! En Bubo, precis som vinsten var även denna gång! Förra året glömde vi teckningen hemma på köksbordet då vi åkte in till barnens skidspel. Men i år var den med och tydligen gav det utdelning!

Kanske han ska dra en trisslott åt mig! ;-)

Just nu känns allt bara tungt! Ser ingen glädje i något, vill bara sova och har så gjort de senaste två dagarna.

Har varit hemma från jobbet igår och idag. Vaknade igår och kände att det här går inte. Kroppen skrek av trötthet och tårarna brände bakom ögonlocken. Lår mig bara få vara kände jag.. Jag såg ingen annan utväg än att ringa och sjukskriva mig. Lämnade barnen som vanligt och åkte sen hem och sov från 8:30 till 14:00. Vaknade inte en enda gång. Hjälpte föga.. Kunde med lätthet krypa till sängs vid 21:00. Beslutade då att stanna hemma idag också och har sovit mig genom denna dag med..

Går dock till jobbet imorgon. Så här kan jag ju inte hålla på... Finns ingen gnutta energi eller glädje alls i denna kropp men att ligga hemma gör knappast det bättre! Tror jag..

Vårdepression kanske det kallas?. Vet att jag brukar bli så här denna tid på året, men även om jag vet det så är det drygt! Det går över men mitt upp i det är det drygt! Och får man ingen förståelse från den man lever tillsammans med är det ännu drygare!

Men snart snart vänder det och då tänker jag möta allt med ett leende och energi utan dess like! :) Tur jag har fina vänner jag kan prata med! Snälla Sofia frågade tillochmed med om hon skulle komma hem och hjälpa mig med städning eller nåt! Du gör skillnad! <3

Försöker febrilt komma ihåg vad gårdag innehöll.. Nästan så att jag blir lite rädd för mig själv som inte kommer ihåg!

Hursomhelst så är känslan från helgen skön!! Årets första grillning och årets första match avklarad! Mys med barnen och lite småplock hemma vid. Cykelturer och tipsbingo! Nej men nu kommer jag ihåg... Efter G.s innebandy träning igår åkte jag och E. till "biltema" och köpte henne en spring/balans cykel! Så var det ju!! Och gissa om det var en nöjd tjej sen som vägrade komma in?! (båda barnen han dock med lite lek hos bästa kompisarna först också!). Fick locka med lite grillad korv och då lyckades vi! Själv grillade vi lite Karré och åt potatisgratäng till...Såå gott! Ljuvliga vår!!

Idag då?..jo då spelades första matchen!!! Underbart! Vi förlorade med 2-1 men det gjorde inte så mycket för det var första gången ute och på stor plan sen i höstas och jag fick göra första målet!! Och då brukar ju allt bli lite lättare! ;) nu är kroppen härligt slut och jag känner träningsvärken komma smygandes.. Får väl se om jag tar mig ur sängen imorgon. :)

Hann också med en tipspromenads runda idag på em. Men vi skippade att promenera och tog cyklarna istället! 9 rätt av 12.. Knappast full pott men vad gör väl det en söndag som denna med strålande sol och humöret på topp!!

Imorgon ska vi fixa pass! 45 dagar kvar nu, sen är vi i Turkiet! Längtar!!!

Han har det tungt nu min son. Han har sårat en annan människa och vet inte hur han ska hantera känslan. En viktig och bra känsla tycker mamman men ack så jobbig!!

För några dagar sen kommer han storgråtandes till mig och säger allra först .. Du får inte bli arg nu mamma! Ok vad är det som har hänt undrar jag såklart? Så berättar han så gott han kommer ihåg om en tidigare händelse där han tillsammans med två andra pojkar sagt till en flicka att hon hade en ful tröja, typ..

Vi tar oss sakligt igenom situationen och den var utredd och klar på skolan och han hade tydligt bett om förlåtelse så så långt var allt bra om det nu inte var för den här tunga känslan av skam, skuld och Gud vet vad som han nu går och bär på.. En känsla som för all del visar på att han vet att han gjort fel och att han kan känna empati och har ett samvete men hur jobbar man den?

Han har nu kommit varje kväll med en ledsen blick och säger att nu är den där känslan där igen och när går den bort mamma? Försöker såklart förklara att det är kroppen och samvetets sätt att berätta att han betett sig illa och den finns där för att han ska lära sig förstå att man inte ska göra så och att den kommer försvinna så småningom. Men hur lätt är det att förstå för ett barn?

Nej usch det här inte lätt för nån av oss. För vilken förälder vill veta att ens barn går runt och beter sig illa? Lägg därtill ett, nej fler för att vara exakt, mycket knepiga samtal med hans förskoleklass fröken.. Ett första samtal som jag tog initiativ till och som slutar? med ett möte nu på måndag. Jag kan ju bara säga att jag är väldigt irriterad och frustrerad över hennes handlade!! När hade hon tänkt berätta om detta?!? Och om jag inte hade ringt vad hade hänt då?

Nej, Jag gillar raka puckar! Hur ska jag annars kunna hjälpa och stötta mitt barn då han som mest behöver det om man inget får veta?