livet går vidare...
...även efter dagar som den 11 september 2001. 10 år har gått men jag minns ändå vad jag gjorde de morgontimmarna som säkert många andra gör ocså från denna dag!
Det året, 2001, befann jag mig i självaste USA och jobbade som Aupair hos en underbar familj i Chicago. Den 11 september var som vilken vanlig tisdagmorgon som helst... Mamman tog med sig den yngsta sonen till daycare-centret vid hennes jobb, som hon gjorde varje tisdag, och den äldsta sonen tog bussen till skolan och jag åkte också till skolan för min fotokurs.
Det var under den timmen där som det ofattbara hände.. men det visste jag såklart inte om då utan hörde det på radion i bilen på vägen hem. Väl hemma träffar jag städerskan och berättar om det jag hört och vi slår på tv och står med hakorna nere på golvet och bara tittar.. Mamman och pappan hör av sig och meddelar att de är på väg hem. Pappans arbetsplats som är belägen mitt i smeten i Chicago downtown blev evakuerad utifall något skulle hända även där. Mycket mer än så minns jag inte riktigt..allt stannade typ upp.. Det blev mycket snack om att skicka hem hos EF-aupairer och vi fick möjligthet att avbryta vår tid i Usa utan att bryta något avtal, men jag valde dock ändå att stanna kvar. Hotbilden mot den lilla staden Wilmette som jag bodde i var inte så stor och jag kände mig trygg trots det som hade hänt.. Livet gick vidare..men amerikanerna som i mina ögon redan var väldigt patriotiska blev om möjjligt ännu mer patriotiska, vilket dock är fullt förståeligt!
Det året, 2001, befann jag mig i självaste USA och jobbade som Aupair hos en underbar familj i Chicago. Den 11 september var som vilken vanlig tisdagmorgon som helst... Mamman tog med sig den yngsta sonen till daycare-centret vid hennes jobb, som hon gjorde varje tisdag, och den äldsta sonen tog bussen till skolan och jag åkte också till skolan för min fotokurs.
Det var under den timmen där som det ofattbara hände.. men det visste jag såklart inte om då utan hörde det på radion i bilen på vägen hem. Väl hemma träffar jag städerskan och berättar om det jag hört och vi slår på tv och står med hakorna nere på golvet och bara tittar.. Mamman och pappan hör av sig och meddelar att de är på väg hem. Pappans arbetsplats som är belägen mitt i smeten i Chicago downtown blev evakuerad utifall något skulle hända även där. Mycket mer än så minns jag inte riktigt..allt stannade typ upp.. Det blev mycket snack om att skicka hem hos EF-aupairer och vi fick möjligthet att avbryta vår tid i Usa utan att bryta något avtal, men jag valde dock ändå att stanna kvar. Hotbilden mot den lilla staden Wilmette som jag bodde i var inte så stor och jag kände mig trygg trots det som hade hänt.. Livet gick vidare..men amerikanerna som i mina ögon redan var väldigt patriotiska blev om möjjligt ännu mer patriotiska, vilket dock är fullt förståeligt!
Har försökt letat i gamla mail från den dagen, men har inte hittat något jag sänt utan bara hittat två från en au-pair- vän som redan åkt hem till Sverige men som jag fortfarande höll kontakten med..
Hej Anna,
har försökt att ringa dig flera gånger nu, men det är bara upptaget hela tiden. De säger på TV att det är svårt att komma igenom till er per telefon. Jag hoppas att allt är bara bra med dig men det tror jag. Wilmette är nog ett rätt säkert ställe att vara på. Pratade precis med "min familj" och allt var bara bra med dem och deras familj.
Försöker att ringa dig snart igen. Om jag inte får tag på dig i kväll så hoppas jag allt är bra med dig och din familj och jag hoppas att det inte kommer att hända något med dig och de andra där. Ringer din mamma ikväll för att höra om hon har pratat med dig och har hon inte det berättar jag för henne om att allt är bra med min familj och att det antagligen även är bra med dig.
Take care
Jag tänker på dig
(daterat den 11/9-01)
Det var på varenda tv-kanal igår och TV4 sände nyheterna hela kvällen och halva natten. Alla vanliga program hade utgått.
(daterat den 12/9-01)
(daterat den 11/9-01)
Hej på dig Anna,
Skönt att höra att allt är bra med dig. Förstod inte riktigt att du redan befann dig i skolan när det hände, trodde att du hade åkt dit där efteråt och började undra hur ni bara kunde fortsätta det vardagliga livet så kort tid efter det som hänt. Här hemma, långt långt från New York var man ju i upplösningstillstånd tills man hört av alla. Hade så ont i magen och mådde så illa hela kvällen igår. Men allt var ju bra med min familj och deras släktingar och allt var bra med dig och Matthias också.
Tyvärr ringde jag aldrig din mamma igår. Brian sade att han hade pratat med henne och
berättat att allt var bra, men jag ringer henne när jag kommer hem i kväll.
berättat att allt var bra, men jag ringer henne när jag kommer hem i kväll.
Hur känns det annars att vara i ett stängt USA? Nästan precis som vanligt eller?
Här går livet bara vidare, fast det enda barnen på jobbet pratade om i morse var om husen som rasade ihop igår. Det var på varenda tv-kanal igår och TV4 sände nyheterna hela kvällen och halva natten. Alla vanliga program hade utgått.
Ha det så bra så talas vi vid snart.
Kram(daterat den 12/9-01)
Lite ledsen är jag att jag inte sparat det mail jag skickat emellan dessa två mail, hade varit intressant att läsa min egna ord från händelsen.. Hursomhelst så har det idag gått tio år sedan detta hemska hända och är något man för alltid komma bära med sig! Hur kunde detta ofattbara bara få hända! Det gör ont i mig då jag tänker på alla offer för denna terrorism! Varför???
DAYS THAT SHOOK THE WORLD -11 september 2001
Kommentarer
Trackback
