Det är kväll. G. Har gått och lagt sig och ska till att somna då han börjar storgråta! Jag går in till honom och frågar varför han gråter? Han snyftar fram till svar: "det kom upp i min hjärna att ni kanske kan dö inatt och det vill jag inte!!" Stackars älskade lilla unge, vilka tankar du tampas med! Det är verkligen inte lätt att ta sig igenom 6-års perioden fylld med tankar och känslor!

Och vad svarar man som mamma på ett sådant uttalande? Ska man ljuga för att trösta eller tala sanning? För tänk om det verkligen skedde... Hemska tanke! Det är inte lätt att vara förälder heller! Vill ju inget hellre än att mina barn ska känna sig trygga och glada, bekräftade och sedda dygnets alla timmar! Mina hjärtan!