ibland tar livet konstiga vägar! Vägar som gör ont men som förhopningsvis gör en till en starkare människa efteråt. Ibland behöver man få ur sig en känsla för att överhuvudtaget orka ta sig igenom den! Tydligen så kan även det leda till ännu fler jobbiga situationer. Jag har iallafall lärt mig genom årens gång att det är bättre att lätta på trycket och antingen skriva eller prata om sånt som känns rent ut sagt förjävligt, men nu börjar jag tvivla?

Jag lättade på trycket igår på facebook..skrev att jag var besviken och sårad och att tårarna brände bakom ögonlocken, för det var så jag kände det då. Jag hade inte blivit sviken bara hamnat i en konflkt jag kände var mig övermäktig, en konflikt jag upplevde mig blivit felaktigt behandlad i. Jag nämnde inga namn eller vad det handlade om, men idag fick jag höra hur omoget det var. Långt in sitter nu tårarna, just nu känner jag mest ilska och mig orättvisst behandlad och bävar över hur detta inlägg kommer mottagas. Det känns iallafall bättre att ventilera sina känslor.

Det som gör mig mest ont är om denna konflikt leder till ett slut av en lånvarig vänskap som betytt så oerhört mycket för mig., man ska vara rädd om de vänner man har så är det bara men ibland blir saker bara så fel! Och det gör ont, ont i hjärtat.